Igår vid 18-tiden kunde vi äntligen sträcka ut oss på hotellsängarna. Det blev en ganska lång första etapp…
Vi blev väckta på färjan i Gdynia med ”We are sailing” på full volym i högtalarsystemet kl 05:00. En och en halvtimme innan vi var i hamn 😖 Sedan körde vi mer än 230 mil i sträck för att komma fram.
Om det gick bra? Ja, i det stora hela så gick det smidigt🙂 Från fina till hyfsade motorvägar hela vägen. Tog två timmar att köa för att komma in i Serbien (2 km kö) men dagen innan hade det varit 2 mil kö… Troligen alla tyskars fel. Ca 99% av alla bilar var tyska bilar som vi tror var på väg till beacherna vid svarta havet.
Största problemet uppstod i Turkiet. När det bara var ett papper kvar så visade det sig att man bara får ha ett fordon per person med sig in i Turkiet… En bil plus två motorcyklar är lika med tre. Vilket är lika med ”Oops vad gör vi nu?”.
Blev till att lasta ur motorcyklarna och dumpa bilen vid gränsen. Gratis parkering en vecka och sedan 2€ per dygn, så det blev mkt billigare än långtidsparkering 😊😊
Det ska bli spännande att följa er.
Vi kontemplerade också över alla tyska bilar som skulle till Turkiet, och konstaterade efter att ha frågat runt en del att det bor otroligt många turkar (över 700,000) i Tyskland, och de åker naturligtvis hem på semestern.
Skönt att ni inte behövde lämna någon kvar vid gränsen 😉
Inte lika många tyskar nu när vi väl kommit in i Turkiet🙂 Överlag väldigt få utländska bilar, de flesta turisterna verkar vara inhemska.